Kristian Falden

Beskriv din relation till textildesign – vad var det som väckte ditt intresse?
Jag har alltid varit intresserad av det kreativa och har alltid varit väldigt kreativ. När jag var yngre trodde jag att jag skulle arbeta inom modeindustrin, men under min utbildning inom mode- och textildesign gick det upp för mig att jag var mer intresserad av textil som material. Jag har alltid älskat att bygga upp hela universum, och det finns en större frihet i att arbeta bortom det som bara handlar om kroppen, som mode ofta gör. Med textil som material kan jag arbeta med hela rummet.

Ditt examensprojekt utforskar textil utifrån ett mer experimentellt synsätt. Berätta! 
Det är ett projekt där experimentella metoder möter ett hantverksmässigt angreppssätt. Jag ville även inkorporera tid som ett viktigt element. Under min utbildning och praktik fick jag en inblick i branschen och upplevde ofta att allt gick väldigt snabbt. Därför ville jag undersöka hur digital teknik och AI kunde användas på ett annat sätt – inte för att effektivisera processen, utan som ett verktyg för att skapa ett långsammare och mer utforskande arbete. Genom processen upptäckte jag också hur textilen kunde bli en aktiv del av utvecklingen, där materialets egenskaper och de olika delarna tillsammans fick forma det slutliga resultatet.

Varför blev fjärilar ett viktigt element?
Jag tycker att fjärilar är väldigt intressanta, inte minst på grund av kopplingen till naturen. Det slutade faktiskt med att det var fjärilarna som höll ihop allting. Jag kom också fram till att verkets färger fanns i dem.

Vad är din syn på användning av AI inom konst och design?
Jag tycker inte att man ska använda AI som en ersättning eller genväg för att skapa något. 

Då blir det väldigt lätt generiskt. I stället tycker jag att man ska använda det för det som det faktiskt kan göra. Hur kan du använda AI som ett verktyg och på ett sätt som kan lyfta ditt arbete? Det är där, och i mötet med den mänskliga handen, som jag tycker att det blir intressant.

Berätta om din tapet för Boråstapeter!  
Det är en vidareutveckling av mitt examensprojekt, där jag har översatt mitt maximalistiska och eklektiska universum till tapet. Resultatet är ett mönster med ett maximalistiskt uttryck samtidigt som ytan känns harmonisk.

Vilken var den största utmaningen?  
Att undersöka hur jag kunde överföra de metoder och arbetssätt jag redan använder i mitt konstnärliga arbete med textil till tapetdesign. Jag ville utforska hur mina befintliga tekniker och erfarenheter kunde anpassas till tapetens specifika format och uttryck. Plötsligt behövde jag tänka mycket mer på textur och på de kvaliteter som textilier vanligtvis bidrar med av sig själva. Frågan blev hur jag kunde återskapa och överföra dessa taktila egenskaper till tapetdesign.

Vilken känsla skulle du säga att mönstret ger ett rum?  
Det är ett mönster som man kan återkomma till om och om igen och upptäcka nya saker varje gång man tittar på det. Jag älskar att skapa världar och att låta den lekfulla känslan få utrymme. Mönstret kan till exempel användas på bara en vägg eller en sektion, som ett lekfullt statement i ett rum.