1940-talets tapeter
Tapeter med ofärgade, beige bottnar och enkla blomrankor var vanliga under 1940-talets krigsår. I takt med att livet återgick till det normala efter kriget fick 1940-talstapeterna sedan något djärvare mönster och färger, men småskaliga funkistapeter i ljusa, lugna färgskalor (gärna pastell) var länge populära.
Funkisens dominans till trots fanns under denna period också en vurm för blommiga mönster med ett mjukare och mer ombonat uttryck. Under krigsåren ökade efterfrågan på denna typ av hemtrevliga tapeter. En av våra mest inflytelserika tapetdesigners från 1940-talet var Josef Frank. Hans ikoniska mönster kännetecknas av färgstarka, frodiga motiv – en levande, lustfylld motvikt till funkisens strama ideal.
1950-talets tapeter
Många av 1950-talets mest älskade tapeter skapades av kända mönstertecknare och designers som Josef Frank, Arne Jacobsen och Stig Lindberg. Hela branschen andades optimism och kreativitet efter de svåra krigsåren.
En typisk funkistapet från 1950-talet pryds av ett abstrakt mönster, gärna med lekfulla geometriska former. Färgskalan är ofta ljus med inslag av pastell på grå botten.
Vi ser också en del djärvare 1950-talstapeter som var väldigt nyskapande för denna tid. Nu slog till exempel de mer uttrycksfulla fondtapeterna igenom i de svenska hemmen, en retrotrend som växte sig allt starkare kommande årtionden.
Många 1950-talstapeter fick också mönster anpassade till rummets funktion. Ett trendkänsligt 50-talshem kunde till exempel ha vinflaskor eller stekta kycklingar på kökstapeten och djur- eller sagofigurer på väggarna i barnrummet.
