Interiören är precis som Kristinas designfilosofi förankrad i en djup kärlek för kvalitet och historia. När det kommer till Kristinas egna hem har känsla och syfte helt fått styra. De många och intensiva åren i modebranschens snabbsnurrande karusell skapade behov av en plats att landa, där man kan ladda batterierna och umgås med familjen.
”Det var husets raka linjer och utmanande kubistiska dimensioner ihop med den lummiga tomten som avgjorde det. Jag som kommer från Göteborg och trodde att jag ville ha havet vid tröskeln, hittade verkligen hem i den lilla skog av ekar som vår tomt är. Vi tog huset och gjorde det till vårt eget, skapade ny planlösning och nya flöden. Jag har väldigt lätt för att visualisera och jag tänker mest i bilder. Interiören blir en korsning av det jag mår bra av och det jag tycker är vackert. Blandningen blir eklektisk, en mix av gammalt och nytt, designermöbler och fynd. Jag tycker att trender i sig är ganska ointressant och har alltid tyckt, men jag tycker däremot att det är intressant vad som skapar en trend.”
Kristina beskriver sitt hus som ’mest väggar’, ett kubistiskt hus med massor av olika vinklar och nivåer. Fönstren sitter både högt och lågt och i taket, något som skapar många intressanta ljusflöden.
”Man behöver nästan inte ha någon konst på väggarna, för arkitekturen i sig är så intressant och ljuset blir så talande. Men eftersom väggarna är som husets egen hud är det synd att låta dem vara nakna. Tapeten Toile de Jouy väckte den där fransyskan som flyttade in i mig under min tid i Paris. Så när Toile de Jouy som för mig representerar den franska kulturen, sättet att leva och sättet att älska kom i kontrast till det grafiskt svart-vita och vårt hus moderna arkitektur, blev det nästan en beskrivning av mitt liv.”
Väggarna klädda i Toile de Jouy hemma hos Kristina ger en fransk ambiance i kontrast till den skandinaviskt minimalistiska arkitekturen, en mix som skapar en säregen helhet som sedan följer som en röd tråd genom huset.
”Jag älskar hur ekarna i tapeten plockar upp ekarna i vår trädgård. Men jag ser framför allt historian som utspelar sig framför mig på väggen. Det är lite som en film som spelas upp, kanske är det ett triangeldrama eller kanske är det en ménage à trois? I Franrike har alla en älskare. Mitt första år i Paris bodde jag inneboende hos en fransyska, då fick jag inte vara hemma på fredagkvällar för då skulle hennes älskare komma. Det var tur att att jag blev kär i en svensk man i Paris ändå.”