Sekelskiftestapeter från 1880 – 1910-talet

Sent 1800-tal

Under sent 1800-tal fanns tapeter i nästan varje hem. Vid denna period runt sekelskiftet var det också vanligt att tapetsera om förhållandevis ofta. Pappret höll fortfarande ganska låg kvalitet och tapeterna blektes, gulnade och gick sönder på ett helt annat sätt än i dag.
Mot slutet av 1800-talet blev det populärt att välja tapet efter vilket rum de skulle sitta i. Matsalstapeter var till exempel ofta mörka, med mörkgrön, mörkröd eller svart botten för att matcha matsalsmöbeln som ofta var i ek. Tapeter som imiterade exklusiva material som marmor eller gyllenläder var också vanliga i den typen av rum. Rökrum och bibliotek inreddes ofta med mörkare tapeter med orientaliska mönster; intimt och sofistikerat! I finare salonger kläddes väggarna däremot i ljusa, luftiga tapeter och i sängkammaren var det vanligt med blommor.

Sekelskiftets Jugend & Art Nouveau

Många gånger har tapeternas färgställningar och mönster signalerat såväl kulturella som politiska ideal, och det var precis det som hände runt sekelskiftet då stilepoken Jugend och Art Nouveau blomstrade (Jugend och Art Nouveau är två olika benämningar på en och samma stil). Sekelskiftestapeter från denna epok kännetecknas av böljande organiska former och naturinspirerade motiv som blommor, bladverk och insekter – en sinnlig, konstnärlig motreaktion på industrialismens tyngre, mer standardiserade form och funktion.

Arts & Crafts-tapeter

Kring sekelskiftet 1900 kom även den engelska Arts and Crafts-rörelsen till Sverige. Du har säkert sett pionjären William Morris botaniska mönster? 1800-talets pampiga växtornament ersattes av smäckra, slingrande växtformer i symmetriska mönster, ofta med inspiration från vår nordiska flora. Lilja, iris, vallmo, näckros och pion prydde många sekelskiftestapeter i svenska hem. 
Runt 1910 trendade också gobelängtapeter med mörkare mönster och vävd struktur. Småmönstrade tapeter med till exempel små blombuketter blev också populära, särskilt i sovrum.