Tapeter från 1920- & 1930-tal

1920-talets tapeter

Många av sekelskiftets tapettrender hängde kvar en bit in på 1920-talet. Vid decenniets början var det fortfarande modernt med mörka tapeter. Dovare toner av brunt och brungrått dominerade, men ibland lättades de upp med ljusare, geometriska mönsterbilder med streck, cirklar eller små stiliserade fantasiblommor. Ränder och regelbundna ornament var också populärt under 1920-talet.
På världsutställningen i Paris 1925 fick stilen Art déco sitt genombrott. Formmässigt kännetecknas den av smäckra geometriska former, starka kontraster och en exklusiv estetik – en glamourös fläkt av framtidstro efter de svåra åren under första världskriget. Art déco betyder dekorativ konst på franska, och Art déco-tapeterna pryddes av eleganta mönster, ofta med välvda bågar och andra geometriska former och gärna med detaljer i skimrande guld eller silver.

1930-talets tapeter

Över tid gled stilen allt mer över i funktionalismens ljusa, sobra ideal med renare linjer och slätare ytor. I samband med Stockholmsutställningen 1930 slog funkisen igenom på allvar och stilen som senare kom att kallas Swedish Modern blev allt vanligare i trendkänsliga hem.
1930-talets funkistapeter var ljusare med lugnare mönsterbilder. Tapetens syfte ansågs vara att skapa en lugn fond till möbler, konst och övrig inredning, den skulle inte ta för sig för mycket. Vid denna tid blev de så kallade gröttapeterna eller murtapeterna otroligt populära: ljusa tapeter med mönsterbilder som förde tankarna till putsade väggar – och på håll såg nästan enfärgade ut. 
Under 1930-talet återkom också allt fler influenser från orienten. Bland funktionalismens ljusare, geometriska mönsterbilder finns därför också lite mer exotiska tapeter med inslag av till exempel bambu. Präglade reliefmönster var också vanliga.
En stor skillnad från tidigare epoker var att ljusa material som björk och stålrör blev mer populära, och att samtliga rum i 1930-talshemmet kunde få samma typ av tapet.