Under tystnad ritar hon bladen, maximerar ytan på skissblocket. Hon förklarar att det nästan blir meditativt när hon jobbar.
– Som jag tror det blir i ett maratonlopp. Fötterna jobbar men man tänker inte riktigt på det. Som ofta när jag målar låter jag mig inspireras av musiken jag lyssnar på. Under tiden jag jobbade med dessa tapetmönster lyssnade jag konstant på Depeche Mode- a broken frame, en lågmäld elektronisk skiva från 1982. Det är en sval men formstark låt, något jag återser i mina mönster.
Linnea berättar att det tog några år innan hon landade och blev trygg i sitt formspråk.
– Jag bodde ett tag i Stockholm och hade gjort en praktik inom grafisk design. Jag började känna mig ganska mätt på det. Och samtidigt lite lost, som ”vad ska jag bli när jag blir stor”, säger hon och fortsätter.
– Jag är lillasyster och alltid jobbat hårt men ändå känt att jag ligger steget efter. Jag har liksom aldrig slappnat av. Det har varit mycket gneta.