Ett mönsterrikt hem

Här bor Rasmus, Frida, Miri och Emerson, tillsammans med två katter, Lasse och Maja. Ni får gissa vem som har bestämt de namnen. På tomten pickar även sju hönor. Familjen köpte huset 2015 och på frågan om de har renoverat mycket får jag härliga skratt till svar. Jag gissar att svaret är ja.

Rasmus berättar att ingen av dem riktigt skulle trivas i ett vitt hem. Vid renoveringen var vita väggar aldrig ett alternativ.

- Jag hade alltid sett att vi skulle ha tapeter. Vi började i och för sig med att måla barnrummet knallblått, skrattar han och fortsätter:

- Men när vi sedan började tapetsera, kände jag att det är ju så här det ska vara.

- När vi hade tapetserat ett rum, var vi helt sålda och vill bara fortsätta, fyller Frida i och fortsätter:

- Det går ju dessutom så fort att tapetsera, eftersom man inte behöver tejpa och maska, det är bara att köra igång.

”Vi blir lika glada varje gång ett rum blir klart.”

Huset byggdes i slutet av 1920-talet och står på Rasmus pappas mark. Både skog och fria ytor omger huset. En stengärsgård separerar tomten från landsvägen och en mossig ek vaktar grinden. Regnet har sakta börjat slå mot rutorna. Rasmus serverar kaffet i köket och katterna sneglar mot de gräddfyllda semlorna, väl medvetna att de inte är avsedda för dem.

- Det jag gillar med kökstapeten är att mönstret är lite lugnare, man ser det inte riktigt förrän man kommer nära, säger han och fortsätter:

- Vi är ganska orädda i övergångarna mellan rummen. Jag brukar tänka att man kan plocka upp detaljer från det ena rummet och föra över dem till det andra rummet. Detaljerna går från ett rum till ett annat som en bro. Man skulle ju ta i lite i ett rum, medan mönstret i nästa kan vara lugnare, menar han.

Frida och Rasmus känner sig dock trygga i sina val, att de har många olika tapeter i sitt hem.

- Jag är förvånad över hur mycket som faktiskt funkar tillsammans. Det passar bra i gamla hus, tycker jag, att rummen kan vara lite egna, med egna uttryck. Vi har många olika mönster, men det är ändå skönt att vara överallt i huset. Min mamma gillar verkligen köket, hon känner att det påminner om hennes morfars gamla kök, säger Frida.

Väl valda tapeter

Barnfötter springer över golvet en trappa upp. Båda barnen har på sina egna små vis städat sina rum. Miri genom att plocka undan och Emerson genom att plocka fram. Stolt visar han lego, drakarna, pysslet och strykbrädan.

- Mitt rum är mysigt, säger han och stryker glittret på t-shirten med varsam hand.

Han berättar att han gillar leoparder och apor och att han har valt tapeten själv. Miri däremot gillar lite lugnare mönster och blå gröna toner. Även hon har valt tapeten till sitt rum.

- Jag ville inte ha rosa och inte för gulligt, förklarar hon.

Rasmus favorittapet i hemmet är på väggarna i deras sovrum.

- För mig är mönsterrapporterna jätteviktiga. Det är en sann konst att få till rapporterna. Om det är en dålig mönsterrapportrapport, kan resultatet bli randigt, även om själva mönstret är organiskt, förklarar han.

Frida funderar och kommer fram till att hon nog gillar tapeten i hallen, Strawberry Fields och Waldemar, som är tapetserad i matrummet.

- Båda är ganska mörka, det gör det både ombonat och mysigt, säger hon.

Rasmus håller med och förklarar:

- Med de här tapeterna blir inte rummen avgränsade. Det blir inte så tydligt exakt var väggen är, utan man sitter bara i något som är härligt.

Semlan är sedan länge uppäten och påtår nummer tre fyller kaffekopparna.

- Jag blir lika glad varje gång ett rum blir klart. Det ser alltid bra ut med tapet när den kommer upp, säger Rasmus.

”Det blir inte så tydligt exakt var väggen är, utan man sitter bara i något som är härligt.”